Nya dykningar vid Estonia – överlevaren: ”På tiden”

Nästan 29 år har gått sedan MS Estonia förliste.

Nu ska passagerarfartygets bogramp bärgas – vilket kan vara den pusselbit som behövs för att slutligen fastslå händelseförloppet innan hon sjönk.

– Det är på tiden att vi reder ut vad det var som faktiskt hände den där natten, säger överlevaren Urban Lambertsson, 61.

Under den kommande veckans dykningar vid MS Estonia kommer svenska Haverikommissionen att arbeta tillsammans med sin estniska motsvarighet.

Förhoppningen är att kunna dokumentera inne på fartygets bildäck – och bärga bogrampenbogrampenBogrampen är den del av fartyget där bilarna körde över när de skulle köra på och lastats från hamnen till bildäcket på MS Estonia. .

På plats för att observera dykningarna kommer överlevaren Urban Lambertsson att vara.

Hans uppgift är att representera överlevande svenskar som var ombord när fartyget havererade den 28 september 1994.

– Under många år har vi överlevare och anhöriga fått leva med stora frågetecken. Jag känner en förhoppning inför den här utredningen och kommer att följa varje steg för att se till att allt går rätt till, den här gången, säger han.

Därför görs nya dykningar

Bakgrunden till att de nya undersökningarna vid förlisningsplatsen görs är dokumentären ”Estonia – fyndet som förändrar allt” som släpptes 2020.

I dokumentären presenterades nya bilder som visade ett tidigare okänt hål – omkring fyra meter högt – i skrovet.

För att utreda hur hålet uppstått valde Haverikommissionen att öppna upp en ny utredning – fri från den som genomfördes mellan 1994 och 1997.

Vid deras Haverikommissionens upptäcktes ytterligare ett hål i skrovet.

– Det finns en stor misstro mot den förra haveriutredningen som gjordes. Därför är det viktigt att vi gör den här nya tekniska undersökningen av fartyget, säger Jonas Bäckstrand, utredningsordförande vid Statens haverikommission.

”Minns att jag behövde ta mig upp på däck”

Den 28 september 1994 var Urban Lambertsson 33 år gammal och på väg hem från en tjänsteresa. Under kvällen hade han ätit middag och lyssnat på karaoke med en av sina kollegor i baren.

– Det hade gått väldigt bra för vårt team när vi var i Tallinn så vi var upprymda och förväntansfulla. Inte visste vi då att Estonia skulle sjunka och bli en av de värsta båtkatastroferna genom tiderna.

Han minns hur båten krängde och beskriver hur kaoset inleddes.

– Det var overkligt. Först handlade det om att hjälpa till, men ganska snabbt slog det över till att själv försöka överleva. Jag minns att jag tänkte att jag behövde ta mig upp på däck och sedan bort från fartyget.

Urban Lambertsson beskriver att han tidigt hamnade ombord på en livflotte. Där flöt han omkring på öppet hav och räddades sedan av färjan Viking Mariella som larmats till olyckan.

Av de 13 kollegorna på båten var det bara Urban Lambertsson som överlevde.

”Så klart ett stort trauma”

Den första haveriutredningen som gjordes under mitten av 90-talet har kritiserats av överlevare och anhöriga såväl som av allmänheten.

Bland annat har den dåvarande regeringen har kritiserats för att den godkände ett beslut om gravfridgravfridEstland, Finland och Sverige kom gemensamt överrens om att göra det olagligt att dyka vid vraket genom en särskild lag om gravfrid. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1995. Det innebär att kropparna som sjönk med Estonia inte får plockas upp. där fartyget förliste.

– Åren efter olyckan var väldigt jobbiga. En båtolycka är såklart ett stort trauma, men jag tror att mitt mående till större del påverkades av hur olyckan hanterades av myndigheter, säger Urban Lambertsson .

Han säger att det är helt otroligt att överlevarna och de anhörigas röster inte hördes under den första utredningen.

– Våra vittnesmål och röster tystades. Det var helt absurt, säger han och fortsätter:

– Jag har varit väldigt besviken över hanteringen. Det var som att de inte ville ta reda på vad som hände. Det fick mig att tappa tilltro till regeringen, myndigheterna och rättssamhället. När de hålen uppdagades och den här nya utredningen tillsattes väcktes hoppet om svar.

Vill förhindra att liknande olyckor uppstår i framtiden

Inför de nya dykningarna har Urban Lambertsson förberett sig själv.

– Jag tänker noggrant observera de insatser som sker i detta dykuppdrag. Jag tänker även vara hård och trycka på de frågor som jag tycker kräver svar. Jag kommer att observera de fortsatta stegen i utredningen och se till att de genomförs objektivt.

Samtidigt lyfter han att kommissionen har ett avgränsat uppdrag som enbart fokuserar på att utreda den tekniska biten av olyckan – inte frågan om skuld.

– I frågan om skuld ligger bland annat utredningen om ansvar. Det är för mig en gåta hur det det kan vara möjligt att det gått snart 30 år och att händelsen fortfarande inte är fullt utredd.

Han förklarar också att det är viktigt att reda ut frågan kring ansvar för att kunna förhindra att liknande olyckor uppstår i framtiden.

– Den här nya utredningen är en viktig pusselbit i att ta reda på vad som verkligen hände den där natten. Och den är otroligt viktig för oss överlevare och anhöriga.

”Kan inte ta ner våra mänskliga dykare där”

Under de kommande dykningarna, som väntas pågå i drygt en vecka, kommer prover tas på metallen vid hålen, uppger utredaren Jonas Bäckstrand.

– Vi vill undersöka hur tjock metallen är. Allting tyder på att de här hålen i skrovet uppstod när fartyget träffade botten, vilket förmodligen är en hård berggrund enligt Stockholms Universitet. Det vill vi såklart utreda för att kunna fastställa.

Även bergprover kommer att tas för att identifiera vilken typ av bergart det rör sig om.

Planen är också att plocka upp bogrampen.

– Vi har tidigare dokumenterat fartyget utvändigt med fotografier. Nu vill vi göra motsvarande på insidan av bildäcket. Det finns även anledning att plocka upp rampen och undersöka skadorna för att förstå ytterligare detaljer i händelseförloppet.

Dykningarna genomförs med hjälp av undervattensrobotar av typen ROV.

– Det är enligt lag en gravplats som vi undersöker, så rent etiskt kan vi inte ta ner våra mänskliga dykare där. Dessutom är det mycket dyrare, mer komplicerat och riskfyllt för våra dykare att försöka dokumentera fartyget.

Utredningen kommer att presenteras för allmänheten när den är klar.

– Det är svårt att säga ett exakt datum för när det skulle kunna vara. Det beror på hur mycket material och dokument som vi får med oss nu efter dykningarna.