Utredaren Marina Tuutma har undersökt varför läkare och Försäkringskassan ofta bedömer en persons sjukskrivning olika. Detta kan leda till förvirring och försämrat förtroende för Försäkringskassan. För att åtgärda detta har utredaren föreslagit att läkarens sjukintyg bör väga tyngre. Utredaren har även undersökt om det skulle vara fördelaktigt att flera yrkesgrupper inom sjukvården samarbetar för att bedöma en persons arbetsförmåga. Undersökningen är en del av regeringens arbete för att öka den ekonomiska tryggheten för sjuka. 2020 nekades över 23 000 personer sjukpenning efter att ha varit sjukskrivna i ett halvår, men ändringar i lagen har gjort det lättare att få sjukpenning längre. Eftersom Försäkringskassan nu utreder ärendena mer noggrant har antalet personer som nekades sjukpenning efter sex månader minskat. Istället väljer många att själva avsluta sin sjukskrivning senare, vilket kan indikera att de har rehabiliterat sig och återgått till arbete. Trots att antalet personer med sjukpenning har minskat har Försäkringskassans utgifter för sjukpenning ökat. Detta år uppgick utgifterna till över 43 miljarder kronor jämfört med 37,8 miljarder år 2020. Försäkringskassan bedömer arbetsförmågan och inte sjukdomen när de beviljar sjukpenning. Under de första 90 dagarna har man rätt till sjukpenning om man inte kan utföra sitt vanliga arbete eller ett annat tillfälligt arbete hos arbetsgivaren. Efter 90 dagar ges sjukpenning om man inte kan utföra något arbete alls hos arbetsgivaren. Efter 180 dagar ges sjukpenning för den som inte kan arbeta över huvud taget. Om Försäkringskassan bedömer att man är kapabel till att arbeta i ett annat yrke där sjukdomen eller funktionsnedsättningen inte är ett hinder kan man nekas sjukpenning. Det finns dock undantag, som till exempel om det är troligt att personen kan återvända till sin tidigare arbetsplats inom ett år. I vissa fall kan sjukpenning beviljas upp till dag 550, vilket motsvarar 1,5 års sjukskrivning.
