Parisa Liljestrand tillträdde som kulturminister i oktober förra året. Hon har under sin tid som statsråd träffat olika organisationer och föreningar inom det svenska kulturlivet. Bland dessa finns representanter för Svensk biblioteksförening, som har träffat henne tre gånger. Även Gunnar Ardelius, generalsekreterare för Svenska museer, har haft tre enskilda möten med henne och beskriver henne som tillgänglig och tillmötesgående.
Men när det gäller SSR har det varit svårare att få gehör. SSR skickade en förfrågan om ett möte i april. Först efter tre månader kom svaret att det inte fanns tid för ett möte på hela året. Jenny Wik Karlsson, verksamhetschef och förbundsjurist på SSR, menar att det här är något som skiljer Ulf Kristerssons regering från tidigare regeringar, oavsett politiskt parti.
– SSR har tidigare haft möten med sameministrar, liksom med landsbygdsministrar och näringsministrar. Det har funnits ett engagemang och intresse från dessa ministrar, så detta är verkligen ett avsteg från tidigare praxis, säger hon.
Hon lyfter fram att samiska frågor ofta hamnar i skymundan i media, i stora processer och utredningar. Därför blir det extra anmärkningsvärt när kulturministern, som har ansvar för samiska frågor, inte visar intresse eller tar sig tid att engagera sig.
Kritiken bemöts av Parisa Liljestrand själv, som påpekar att hon faktiskt har haft ett möte med SSR. De träffades i Jokkmokk under marknaden förra året, och hon har även bjudit in dem till ett samråd tillsammans med andra samiska representanter. SSR avvisar detta och hävdar att mötet skedde i ett större sammanhang med flera andra aktörer, vilket inte gav utrymme för den dialog de önskar ha med ministern.
