Enligt en ny utredning föreslås det att ungdomar som begår allvarliga brott istället ska dömas till fängelse istället för att skickas till särskilda ungdomshem. För att minska risken för återfall krävs dock att det satsas på utslussningen av dessa ungdomar. Detta framhåller Tove Pettersson, professor i kriminologi, i en artikel på DN Debatt.
En rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) belyser vikten av att ha en fungerande utslussningsverksamhet. Oavsett vilken myndighet som ansvarar för påföljden, Sis eller Kriminalvården, krävs det ett närmare samarbete med socialtjänsten när det gäller utslussningen. Detta framhåller Pettersson och nämner tre viktiga behov: en vardaglig sysselsättning (skola eller arbete), en kontaktperson och för många ungdomar, boende på en annan ort efter frigivningen.
Rapporten visar att utslussningen av ungdomar har minskat över tid. Färre ungdomar skrivs ut från öppna avdelningar, vilket troligtvis beror på ökad fokus på säkerhetsfrågor efter flera incidenter med rymningar. Detta har medfört att även ungdomar med låg rymningsrisk får sämre hjälp vid utslussningen, då insatserna har anpassats till en mindre grupp med hög rymningsrisk, poängterar Tove Pettersson.
Kontakten med socialtjänsten verkar även försvåras när de unga blir myndiga och fyller 18 år under strafftiden. Detta är en utmaning som behöver hanteras för att effektivt arbeta med utslussningen av ungdomar som dömts för allvarliga brott.
