Från och med den 1 oktober får polisen i Sverige möjlighet att använda hemliga tvångsmedel mot personer som inte är misstänkta för brott. Dessa så kallade preventiva tvångsmedel kommer att riktas mot personer inom den kriminella miljön som antas vara på väg att begå grova brott, eller mot personer som dessa kan antas vara i kontakt med. Enligt Fredrik Bergman Evans, chef för Centrum för rättvisa, är detta en stor förändring som kan leda till att fler människor blir föremål för övervakning. Han betonar vikten av att lagstiftningen sker med bibehållen rättssäkerhet och att det inte går för fort. En anmärkningsvärd aspekt är att polisen nu kan använda tvångsmedel i underrättelseverksamheten som inte författningsregleras, vilket skapar en rättsosäker miljö. Mia Edwall Insulander, generalsekreterare för Advokatsamfundet, poängterar att den största risken är att tvångsmedlen riktas mot personer som inte har något att göra med brottsligheten. Hon framhåller att vinsten med användningen av tvångsmedel måste stå i proportion till den inskränkning det innebär. Möjligheterna med hemliga tvångsmedel är idag mycket långtgående, inklusive att avlyssna, spela in och filma personer i hemlighet via mobiltelefoner, även när de är avstängda. Fredrik Bergman Evans betonar vikten av att politiker presenterar väl underbyggda förslag med höga krav på rättssäkerhet och att man inte ställer rättstrygghet mot rättssäkerhet. Charlotta Höglund, enhetschef på underrättelseenheten vid Noa, betonar att risken för att fel personer avlyssnas är liten och att integritetsaspekterna har vägts in i lagstiftningsarbetet, med domstolsbeslut om tillstånd och efterkontroll av relevanta instanser som exempel på kontroller och rättssäkerhetsåtgärder.
