Runt 700 människor talar sydsamiska språket, både på den norska och svenska sidan. Till skillnad från områden där nordsamiska talas, finns det ingen sydsamisktalande majoritetssamhälle. Detta innebär att de som pratar sydsamiska har färre tillfällen att mötas och upprätthålla språk och kultur.
En av de få mötesplatserna för sydsamerna är festivalen Raasten Rastah i Röros, som hölls förra helgen. Maajja-Krihke Bransfjell, en deltagare från Sápmi, berättar att festivalen är en av få platser där han kan använda sitt språk och känner sig stolt när han hör sydsamiska runt omkring sig.
Problemet förstärks av flera konflikter mellan samerna och majoritetsbefolkningen. Konflikterna finns över hela Sápmi, men i sydsamiskt område finns det färre arenor där samerna kan få stöd om de väljer att delta i debatten.
Samhällsvetaren Inga Marja Steinfjell har studerat sydsamernas behov och konstaterar att de har ett stort behov av mötesplatser där de kan diskutera sina egna frågor i lugn och ro. Hon betonar vikten av att kunna prata om sina egna angelägenheter och delta i diskussioner.
Maajja-Krihke Bransfjell känner igen sig i problemet och berättar att de flesta familjerna bara är hemma och tänker och pratar, utan att någon kan ta del av deras tankar eftersom ingen förstår deras problem.
Karin Rensberg Rihpa, som är entusiastisk över samiska språk, tror att mer samarbete behövs för att lösa detta problem. Hon menar att Sametinget bör ge pengar vid behov och att de samiska förvaltningskommunerna måste samarbeta för att kunna mötas på olika evenemang och mötesplatser.
