En 15-årig judisk flicka vid namn Ester från södra Sverige berättar om rädslan och hatet hon möter på grund av den pågående konflikten mellan Israel och Palestina. Trots att hon inte har något med konflikten att göra, känner hon att hon kommer att behöva besvara frågor om den bara för att hon är jude. Ester känner sig illa till mods över vad som händer med hennes släktingar i Israel och vet att hon kommer att möta hat och repressalier i skolan. Hon försöker vara neutral i konflikten och sörjer för båda sidorna, men hon känner att hon måste kämpa mot hatet och fördomarna varje dag. Ester har till och med slutat bära sin Davidsstjärna om halsen på grund av rädslan för att den ska tolkas som ett stöd för Israel. Hon känner att det finns ett konstant hot mot judar och att antisemitismen är utbredd. Trots allt detta känner hon en kulturell vilja att vara jude och föra traditionen vidare. Hon känner sig rädd för att människor ska veta att hon är jude, men är öppen med det för att hon orkar stå för det. Ester tycker att antisemitismen har förstärkts kopplat till Israel-Palestina-konflikten och tycker att det är absurt att ställas inför frågor som indirekt säger att hon hatar palestinier. Hon är osäker på när hon kommer att kunna bära sin stjärna igen, men vet att hon inte kan undvika konfrontationen i skolan för alltid.
