Konflikten mellan Israel och Palestina har sina rötter i att både judar och araber anspråkar samma landområde. Historiskt sett har dessa folkgrupper levt i regionen i årtusenden och Jerusalem har en central betydelse för båda. Efter första världskriget fick Storbritannien kontroll över området och gjorde motstridiga löften till både judar och araber om att de skulle få styra där. Efter andra världskriget ville världssamfundet ge judarna en säker plats efter förintelsen, vilket ledde till att FN föreslog att Palestina skulle delas upp i en judisk och en arabisk stat.
När Israel utropade sin självständighet 1948 anslöt sig arabiska grannländer sig till palestiniernas våldsamma motstånd och det utkämpades ett storkrig. Israel erövrade mer territorium än vad som låg i FN:s plan, vilket resulterade i att över 700 000 palestinier blev flyktingar och många lever fortfarande i flyktingläger. Det har följts av flera krig mellan Israel och arabstaterna, där Israels seger i sexdagarskriget 1967 var en avgörande händelse. Efter detta har Israel byggt bosättningar på ockuperad mark, vilket försvårar en eventuell fredsuppgörelse.
Idag är det den islamistiska gruppen Hamas som kämpar mot Israel. Hamas har sitt ursprung i Muslimska brödraskapet och får stöd från Iran och Turkiet. De har en väpnad gren som anses vara en terrororganisation av både EU och USA. Sedan Hamas tog makten 2007 har levnadsförhållandena i Gaza försämrats, och det finns nu två palestinska styren – ett religiöst på Gazaremsan och ett mer sekulärt på Västbanken under ledning av Palestinas president Mahmud Abbas. Demokratin på Västbanken är ifrågasatt då inga val har hållits sedan 2006, samtidigt som palestinska styren är begränsade av den israeliska ockupationen och kraftigt reglerad kontakt med omvärlden.
