Silvana Imam tar scenen ensam i spektakulär uppsättning av Hamlet
Med en imponerande ljudbild och en imponerande ljusrigg som skulle passa på en större arenakonsert, öppnas föreställningen med en svartklädd Silvana på en tom, svart scen. Resten av ensemblen hissas upp från underjorden som om de vore statister som redan förvägrats rollen innan pjäsen om varandet eller icke-varandet överhuvudtaget börjar.
Uppsättningen av Hamlet är totalt genomförd när det kommer till maximalism. Det finns muller och rök, visuella effekter, flygturer, Göteborgshumor, stroboskopljus, låtar från bandet Ebba Grön och till och med en småpornografisk dockteater som en pjäs i pjäsen. Annika Hallin skiner som drottning Gertrud och Peter Andersson är övertygande som kung Claudius, kallhamrad som vilket gängledare som helst. Isabelle Kyed spelar Ofelia som en docka, möjligen gravid, som är beroende av sina manliga familjemedlemmars skydd.
En riktig höjdpunkt är Manuela Gotskozik Bjelkes karaktär som vålnaden, en heavy metal-figur i slängkappa med en mörkstämd röst som uppmanar Silvana-Hamlet att hämnas sin faders död.
Sture Pyk har skrivit en suverän översättning av Hamlet som Silvana Imam framför med bravur. De klassiska citaten från Hamlet får nytt liv tack vare hennes gestaltning, även om vissa avsnitt ibland går förlorade i den imponerande ljudbilden och hennes attityd.
Det finns även några lysande ögonblick som behöver uppmärksamhet. Textrader som ”Var är Gud när änglar dör” antyder att Hamlet är en rotlös ungdom, lika vilsen som dagens unga som dras in i hämndlystna gängstrider.
Sunil Munshi har ställt upp Shakespeares mest dystopiska tragedi som komedi i en uppsättning full av kontraster och få subtila nyanser. Det sköra möter det tuffa, det klara konfronterar det fördolda, och det ljusa står i stark kontrast till det svarta.
Självklart slutar allting med ond och meningslös död, precis som det måste när hämnden får sin rättvisa. Om Silvanas framträdande som Hamlet kan påminna världen om denna meningslöshet, kan jag inte göra något annat än att ge ett standing ovation.
