Per Bolund avslutar snart sin politiska karriär efter snart 20 år i det politiska toppskiktet. Aftonbladet har följt det avgående språkröret under sista veckan i maktens centrum. Han ser tillbaka på tiden i regering, bråken med oppositionen och den kluriga relationen till Greta Thunbergs klimatrörelse.
På Flanderns jordiga vägar avverkar belgiska cykelentusiaster mången mil. Bland cyklisterna uppstår ett fenomen som kallas ”belgisk tandkräm”. Det är det bruna stänket av jord, smuts och vatten som kastas upp från bakhjulet på cyklar och träffar ansiktet på medcyklisterna.
Fenomenet är inte unikt för Flandern. Även cyklister på Stockholms gator bjuds på den motbjudande anrättningen. Varje dag, oavsett väderlek, har Per Bolund tagit cykeln till jobbet i Stockholm som språkrör för Miljöpartiet. Snart är det över.
Det avgående språkröret har inga stänkskärmar och funderar på att skaffa det nu när han uppmärksammas om det osolidariska i att bjuda på belgisk tandkräm. Han har åtnjutit privilegier av infrastrukturpolitik i huvudstaden under sin tid som trafikborgarråd.
När det gäller vem som bör ta över hans plats i partitoppen låter Per Bolund partikongressen göra sitt val i helgen. Han betonar vikten av ett lyssnande ledarskap.
Under åren har Per Bolund känt stort tvivel inom sin egen, gröna rörelse. Klimatpolitiken och bråken med oppositionen har gett honom en förståelse för att förändring tar tid, även om han fortfarande är otålig.
Inför en partiledardebatt om EU-diskuterar han med sin pressekreterare om attacktalepunkter mot regeringen. Han uttrycker viss frustration över att han känner sig tvungen att kämpa för självklara reformer. Under en uppvärmning inför debatten skämtar han om vilka presenter han inte vill ha när han tackas av.
Under en EU-debatt får han fina presenter av sina partiledarkollegor och ger även lovord av dem. Han säger att han inte kommer att bli lobbyism och att han bara vill delta i företag som bottnar i hans egna värderingar.
