Kobolt, koppar, nickel, zink och mangan. Stora mängder av dessa mineraler finns på världshavens bottnar och utgör en central del i den gröna omställningen. Flera satsningar runt om i världen har inletts för att utnyttja dessa fyndigheter.
Norge leder an, med ett förslag om prospektering i ett område mellan Grönland och Svalbard. Beslutet är ännu inte fattat, och även om den sittande regeringen ger grönt ljus krävs det mycket arbete innan gruvdriften kan bli verklighet.
– De ligger inte helt i fas med tekniken. Det är väldigt djupt på de här ställena, och de typer av mineralförekomster som finns är inte helt lätta att bara lyfta upp från havsbottnen och ta med till land för förädling, säger Anna Apler, geolog vid Sveriges geologiska undersökning (SGU).
Kritik från miljöorganisationer
Beslutet om prospekteringen är inte heller helt okontroversiellt och möter kritik från miljöorganisationer på grund av de risker som anses vara för stora.
– Det man ofta pratar om är bristen på kunskap om djuphavsbottnarna. I och med undersökningar i djuphavet har man hittat nya arter hela tiden. Vad händer om man börjar gräva och tråla upp botten, förstör man då de unika miljöer som finns där? Vad händer med världshaven då? Det vet man inte riktigt, säger Anna Apler.
