Klara utsattes för en våldtäkt och polisanmälde händelsen. Tingsrätten ansåg emellertid att hennes berättelse inte höll, och mannen hävdade att han led av ”sexsomni”. Därför kunde han inte dömas, vilket lämnade Klara rättslös. Efter hovrättens beslut att Klara blivit våldtagen, men att mannen ändå inte kunde fällas, kunde Klara inte stanna kvar i sin stad och tvingades flytta och byta namn.
Hennes berättelse om händelsen visar att hon försökte sova i en soffa, när killen bredvid började att ta på henne. Trots att hon försökte hålla honom borta så utvecklades situationen till en våldtäkt. Efter hovrättens beslut att mannen ändå inte kunde dömas, har Klara känt sig rättslös och lever nu med rädslan att inte ha något skydd. Hennes vänner tvivlade till en början på hennes berättelse och hon har fått känna på smärtan av att inte bli trodd och därigenom bli offer för ännu ett övergrepp.
Hon är nu kritisk till domstolarnas bedömning, och det finns fortfarande en liten chans för hennes fall att prövas i högsta instans. Samtidigt önskar hon att någon annan aldrig ska behöva gå igenom samma sak.
