De allra flesta ser sina husdjur som fullvärdiga medlemmar i familjen. För vissa människor är dessa djur deras enda vän. Vi har alltid visat kärlek till våra husdjur, men på senare tid har uttrycken för denna kärlek förändrats. Nu vill vi inte bara se till att de är friska och mättade, utan vi vill även förstå dem och säkerställa deras själsliga välbefinnande.
Vi lägger allt mer pengar på våra husdjur genom att investera i sjukvård, specialanpassad mat, kurser, leksaker och till och med kläder åt dem. Ett av skälen till denna förändring är att vi helt enkelt har råd med det. En annan faktor är hur samhället utvecklas över tid, enligt Karim Jebari, en forskare i filosofi vid Institutet för framtidsstudier.
Tydliga förändringar i synen på husdjur har skett under pandemin när många började arbeta hemifrån och skaffade husdjur. Människor som tidigare inte hade en djurkamrat fick nu en sådan. Enligt Jebari är detta fenomen en form av lyxkonsumtion som ger långvarig lycka snarare än kortsiktig tillfredsställelse.
Vår förbättrade relation till husdjur är fördelaktig för att maximera lyckan enligt ett utilitaristiskt synsätt. Ett lyckligt förhållande mellan människa och djur kan öka mängden lycka. Därför kommer vårt intresse för att förstå och vårda våra husdjur bara att växa.
På senare år har intresset för djurens inre liv och välmående ökat markant. En kattsköterska vid Anicura regiondjursjukhuset Bagarmossen, Shanna Wacklin, har märkt av denna förändring. Många människor betraktar sina husdjur som familjemedlemmar och för en del är dessa djur deras enda sällskap. Detta gör förståelsen mellan människa och djur viktig.
Det finns nu en större insikt om att olika djur har olika behov, och det finns en önskan att förstå och möta dessa behov på ett bättre sätt. Djursjukvården har blivit mer avancerad inte bara i behandling av sjukdomar och skador, utan även i behandling av beteendeproblem hos djuren.
Att förstå djurens naturliga beteende, känsloliv och kognitiva förmågor är en viktig del av den utbildning i djurpsykologi som ges vid Linköpings universitet. En professor i etologi vid samma universitet, Per Jensen, förklarar att kunskaper i djurpsykologi kan användas för att anpassa djurhållningen för jordbrukets djur, men att det inte finns lika stor efterfrågan på detta som bland husdjursägare.
Enligt Jensen är människans förutsättningar för att bry sig om sina husdjur förändrade, och möjligheterna att kosta på våra husdjur ökade i takt med vår ökade ekonomiska standard. Djurpsykologi handlar inte om att ge djuren mänskliga egenskaper, utan snarare om att förstå djurens egenskaper och egenheter, och även om att förstå människors beteende gentemot sina husdjur.
