Senaste uppdatering: 16:40 | Publicerad: 16:35
KVIKKJOKK. Himmeln är rosa över fjällen. Aftonbladet letar efter en modig person i den djupfrysta och vackra byn. Vi hoppas på att hitta liv vid kyrkogården. Några unga tjejer rycker frenetiskt i dörren till träkyrkan i Kvikkjokk.
”Vi har vandrat i fem timmar,” säger ungerska 20-åringar. Vår resa mot Kvikkjokk – en by nära norska gränsen – började i Luleå, där temperaturen låg på 33 minusgrader. Ju längre vi åkte, desto kallare blev det. Mellan Harads och Jokkmokk låg temperaturen på minus 38. En man, helt röd i ansiktet, går bestämt längs vägen.
”Jag skulle bara hämta tidningen! Det tar bara en timme att gå,” säger mannen och tackar nej till skjutsen.
En rosa himmel lyser upp fjällen på väg mot Kvikkjokk. Foto: Simon Eliasson
Vid polcirkeln är det minus 40. Här ser man oftare renar än bilar. Vita kalvar smälter in i landskapet. Deras ögon sticker ut som svarta knappar. Renarna stirrar på oss och hoppar sedan över snöhögar ner i skogen. Vid tolv är vi framme vid Kvikkjokk – en by där endast tjugo personer är inskrivna.
Kvikkjokks kyrka. Foto: Simon Eliasson
Ciara, Camilla, Gabriella och Lena från Ungern är på semester i Sverige. Foto: Simon Eliasson
Vid kyrkogården har det precis stannat en bil och fyra unga tjejer stiger ut. ”I går vandrade vi i fem timmar i 30 minusgrader. Vi gömde oss på en handikapptoalett och värmde oss,” berättar tjejerna vars ögon är det enda synliga. I dag tänkte de vandra i Kvikkjokk. Gänget kommer från Ungern för att se norrskenet och har aldrig upplevt sådan vinterkyla.
Lena, 26, åkte till Sverige från Ungern för att se norrskenet. Foto: Simon Eliasson
De har inte heller sett en ren förrän i går. Den var tyvärr död. Än så länge är det oklart hur de ska ta sig hem – tåg och bussar är inställda på grund av de låga temperaturerna.
”Sverige är så vackert! Vi älskar det här! Vi stannar gärna!”
Kent Arvidsson, 74, säger: ”Det var länge sedan det var så här kallt.” Foto: Simon Eliasson
”Det räcker nu!”
Vår termometer visar minus 40. Det tar ett tag att vänja sig vid den kalla luften – så fort man börjar andas kommer hostan.
”Man ska inte anstränga sig,” säger Kent Arvidsson, 74, som har bott i dag i Sveriges kallaste by. ”Andas inte så djupt! Det är det jag menar,” säger Kent. Han står ute utan vantar med uppknäppt jacka.
”Det var länge sedan det var så här kallt. Men när jag var liten var det ofta så. Nu räcker det,” viskar Kent.
Kent har bott i Kvikkjokk hela sitt liv. Foto: Simon Eliasson
Själv vill han inte vara ute längre än några minuter. Han vill inte hålla dörren öppen heller – något som ingen här gör.
”Åk till Njavve! Där var 46 minus imorse,” säger Kent, tyst för att inte anstränga rösten. Folk kommer hellre ut än att släppa in kylan – och oss – i sitt hem.
”Jag är ingen linslus,” säger en annan Kvikkjokkbo och ler mjukt.
Peter Engström, 60, och Terese Edholm, 39, kommer gående på isen i Kvikkjokk. Foto: Simon Eliasson
”Äntligen fjorton plus”
Efter femton minuter utomhus domnar fingrar och tår.
”Man ska inte vara spänd! Slappna av i axlarna. Följ med till isen,” säger Peter Engström.
Peter Engström, 60, och Terese Edholm, 39. Foto: Simon Eliasson
Varje år bygger Terése och Peter en isbar vid stugan i Kvikkjokk. Foto: Privat
Peter, 60, och Terése Edholm, 39, firade nyår här i Kvikkjokk. Nu är de strandade i Sveriges kallaste by. På nyårsafton bastade de och åkte skoter. Då var det bara minus tolv.
”Vi bygger alltid en isbar av is och snö som vi sågar. Den håller hela vintern med lite underhåll,” berättar Peter. Planen var att åka tillbaka hem till Boden i tisdags men bilen gick inte att få igång. Termometern visade 44,9 minusgrader.
”Det kändes lite frustrerande men vi är bara glada. Det är skönt att ha extra julledigt,” säger Peter.
Terése: ”Det bästa är lugnet, naturen och tystnaden.” Foto: Simon Eliasson
Termometern i Kvikkjokk på tisdagskvällen. Foto: Privat
Paret är de första som välkomnar ett frostigt Aftonbladetteam och bjuder på torkat renkött och kaffe. Efter två minuter blir kaffet kallt. Inne sitter man med skorna och jackorna på. Mössan kan man ta av. Temperaturen i stugan är fjorton plusgrader.
”Det bästa är lugnet, naturen och tystnaden. Det är så sagolikt vackert,” säger paret.
Klockan är fyra på eftermiddagen och vi lämnar fina Kvikkjokk. Det är kolsvart – de enda ljuskällorna är stjärnor på den nu blå himlen och Peters pannlampa som visar oss genom skogen. Och termometern visar minus fyrtio – igen.
Vid polcirkeln är det minus 40. Här ser man renar oftare än bilar. Foto: Simon Eliasson
