Industrikrig vinner den som producerar mest. Den svenska upprustningen är en kamp mot klockan – och Vladimir Putin ligger steget före. För att komma ifatt krävs mer än goda intentioner. Inledningstalet av president Volodymyr Zelenskyj på Folk & Försvars rikskonferens på Sälens högfjällshotell satte tonen för diskussionen om det ojämförligt största säkerhetshotet mot Sverige, Rysslands aggression.
Många av de problem som diskuteras härstammar från Rysslands aggression och det har redan påverkat samhället på ett genomgripande plan. Sverige har sökt medlemskap i Nato och höjer i år försvarsbudgeten med 27 miljarder kronor till 119 miljarder, en fördubbling på fyra år.
Men det finns många risker som gör läget problematiskt, såsom att Sverige fortfarande inte är medlem i Nato och att den Nato-kritiske isolationisten Donald Trump kan vinna presidentvalet i USA. Rysslands industri går för högvarv och Putin har fortfarande valmöjligheter att eskalera kriget.
Kriget i Ukraina ser ut att bli en långdragen och kostsam kamp på slagfältet och Sverige har redan skänkt militär materiel värd 22 miljarder kronor till Ukraina. Samtliga politiker på konferensen vill att Ukraina vinner kriget, men det kommer att kräva stora offentliga kostnader.
Det råder en kapplöpning om vem som kan producera mest och snabbast, och det är en ödesdiger insats. De flesta talar om att vi måste göra mer och snabbare, men i verkligheten krävs resurser för att göra dessa intentioner till handling.
Regeringspartierna misslyckades med att nå försvarsutgifter motsvarande 2 procent av BNP till 2025 och det ser istället ut att bli 2028. Nästa stora diskussion kommer behöva handla om pengarna och hur man kan agera snabbt och effektivt för att möta det allvarligaste säkerhetsläget sedan andra världskriget.
