Uppdaterad 06.40 | Publicerad 06.37
DONBASS. I frontlinjen runt Avdijivka dör skadade soldater för att sjukvårdarna inte når fram. Med svärmar av kamikazedrönare har ryssarna vunnit herraväldet i luften. ”Det känns skit”, säger sjukvårdaren Maksym, 28, när hans kamrater vädjar om hjälp i en knastrig komradio. Aftonbladets team reste utmed fronten mitt i ett Ukrainakrig i förändring.
Rösten i den svarta Motorolaradion bakom gasolköket meddelar att två soldater är kritiskt skadade. Den som vädjar efter hjälp uppmanas av en annan röst att flytta de sårade längre bak. ”Det är omöjligt. Flera drönare ovanför oss väntar bara på att vi ska komma ur skyddet”, säger den vädjande rösten.
En mil därifrån är sjukvårdaren Maksym och hans kollegor maktlösa. Vi befinner oss i ett hus bakom den yttersta frontlinjen nära Avdijivka. Här finns en ambulansbuss, ett bepansrat evakueringsfordon och en flakbil. De rör sig inte ur fläcken. Luftrummet kryllar av ryska drönare. ”Var tionde av de sårade som hade kunnat räddas kommer i stället att dö”, säger sjukvårdarnas gruppbefäl, Vladimir, 29, som innan kriget var tandläkare.
I telefonen visar han en bild av en soldat som dog samma morgon innan sjukvårdarna hann fram, någon timme för sent. ”För ett år sen hade han haft en 70 procentig chans att överleva”, menar Vlad.
På den tiden kunde deras sjukvårdare nå vilken soldat som helst vid frontlinjen inom fem, tio minuter. Idag tar det minst en timme, men även det är sällsynt. Det kan handla om ett dygn innan hjälpen kommer. 20 timmar efter vår ankomst har de två sårade blivit åtta som väntar på hjälp.
Infanterisoldaten Vlad, 25, lider av akut krigsstress och kommer därför att skickas till sjukhus. Ukrainas fältsjukvårdare har tvingats retirera mycket längre från den yttersta frontlinjen för att inte själva bli måltavlor innan de hinner ge den första injektionen.
Många utryckningar görs inte heller innan mörkrets inbrott. Även om många av ett stigande antal av de ryska drönarna numer har mörkerseende och värmekameror så bedöms natten som något säkrare. I sjukvårdarnas lanthus är fönstren täckta med plywoodskivor, svarta plastskynken och gröna gardiner.
Sjukvårdarna uppskattar att 95 procent av deras sårade har blivit offer för drönare. ”De senaste månaderna har de allt oftare börjat attackera med kemgas. Även den släpps med granater från drönare”, säger läkaren Vladimir.
När vi kommer fram till sjukvårdspunkten talar rösten i komradion om fyra skadade av någon form av nervgas. De får också vänta på evakuering. Gas används nu på flera frontavsnitt i Donbass.
Roman Hasko har fört oss till en jordbunker med tolv britsar, lådor med burkmat och medicin utanför Bachmut. Där väntar hans sjukvårdare och förare på en lucka för att ta sig till de skadade. ”Himlen har blivit en motorväg av drönare”, säger han.
På en lika skumpig landsväg, där Avdijivkas gigantiska, kemiska industrikomplex som Ryssland nyligen erövrade tornar upp, rattar artilleribefälet Konan sin bil. Han pekar mot en punkt i vägsträckan där han blivit beskjuten av en drönare och en kamrat dog bredvid. Sedan den numer grusade industristaden Avdijivka föll har ryssarna fått nya möjligheter att omorganisera sina positioner och sin logistik i området.
De laddar upp, helt enkelt. Och Ukraina har inte längre lika mycket att sätta emot. Soldaterna saknar eldkraft att sätta emot ryssarna. Döden kommer allt närmare, på alla nivåer.
För artilleribefälet Konan och hans kanonbesättningar är situationen inte lättare. Raketsystemet av typen Grad och kanonen som han ansvarar för saknar helt ammunition. Konan och hans soldater har placerat en kanon i en jordgrop, dold under ett träd.
Soldaten med krigarnamnet Fransosen tar skydd i en liten jordkällare efter att ett par skott har gott iväg i ett öronbedövande dån. Han tror aldrig att Ryssland kommer att ge upp och att han aldrig kommer att återse sitt älskade hus och hobbyverkstad i det i dag ockuperade Luhansk.
Sedan fyra månader är soldatens fru i säkerhet i Sverige. Den 22-årige sonen lyckades mannen och hans befälhavare få tillbaka i livet i en våghalsig räddningsoperation. ”Det var värre än det redan fruktansvärda slaget om Bachmut”, säger 49-åringen om striden i Avdijivka.
Nu måste Ukraina förbereda sig på nya mardrömmar. Vid en utbombad, tidigare sjukvårdsstation stannar en militär ambulanstransport. En 42-årig, sårad soldat ska bäras över…
