Artikeln handlar om den ukrainske mannen Valerij, 35 år gammal, som inte anser sig vara en desertör trots att han har undvikit att åka till fronten i snart tre år. Han bor och arbetar i Tjeckien och har hållit sig undan fronten sedan dagen före Rysslands invasion av Ukraina 2022.
Valerij har en hustru, en nioårig dotter och en nyfödd son kvar i västra Ukraina och har mött dem endast fem gånger sedan invasionen. Trots att han övervägde att åka till fronten i början av kriget, har hans åsikter förändrats efter att ha förlorat nära vänner i strid.
Han känner inte sig själv som en desertör, utan anser att de som vill och kan kriga bör få göra det. Han ifrågasätter även Ukrainas myndigheters agerande och anser att de som lovat försvara fosterlandet snarare blivit ”kanonmat”.
Valerij följer nyheterna från fronten och är bekymrad över situationen i landet. Han förutser att det kan dröja tio år efter freden innan relationen mellan ukrainare och ryssar normaliseras. Han tror att vanliga ryssar endast förstår situationen när det påverkar dem personligen.
Trots att Valerij håller sig undan konflikten, är han medveten om att både hans föräldrar och andra ukrainare förstår och delar hans önskan om fred och att undvika att dö i strid.
