Stina Oscarson gick bort under fredagen på sjukhus, omgiven av sin familj.
Enligt SvD:s chefredaktör Lisa Irenius var hon en fantastisk person och skribent med en stor bredd inom olika uttryckssätt och intresseområden. Hon hade ett starkt intresse för människor och var nyfiken på personen bakom olika samhällshändelser.
Började tidigt med teater
Stina Oscarson växte upp i Skellefteå och visade redan i tioårsåldern ett stort intresse för teater genom att regissera och skriva pjäser. Hon fortsatte sin karriär som regiassistent och senare som regissör i Kalmar.
År 2004 utsågs hon tillsammans med Lars Rudolfsson till konstnärlig ledare vid Orionteatern i Stockholm. Mellan 2011 och 2014 var hon chef för Radioteatern och satte upp flera pjäser, däribland ”Hammarskjölds sista resa”, ”Partiledaren” och ”Ner med vapnen”.
”Ovanlig fritänkare”
Stina Oscarson engagerade sig även politiskt, främst inom kulturdebatten. Hon var en känd krönikör och skrev pjäser och böcker med fokus på samhällsfrågor. Vänner och kolleger minns henne som en lojal vän och en stark röst.
Enligt Daniel Suhonen, chef för fackliga tankesmedjan Katalys, var hon en ovanlig fritänkare och lämnar ett stort tomrum efter sig, speciellt i en tid av polarisering.
En av Stina Oscarsons mest framstående intervjuserier var ”Den polariserade debatten” i Svenska Dagbladet från 2019, där hon intervjuade kontroversiella profiler som Katerina Janouch och Chang Frick.
Sjuk i anorexi
Under stora delar av sitt liv brottades Stina Oscarson med anorexi, en sjukdom hon öppet delade med sig av. Trots sjukdomen fortsatte hon att vara skarp och engagerad i sitt arbete. Hon har belönats med bland annat Folkbildningspriset och Frihetspennan för sitt arbete med yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.
