Nato förstärker sina försvarskapaciteter mot ryska hot – men missnöje finns på vissa håll.
Inom tyska Socialdemokraterna organiserar sig motståndare för att sätta stopp för den omfattande försvarsökningen och istället förespråka ”avspänning och samarbete med Ryssland”.
Samtidigt har Natoländernas ledare kommit överens om att investera 5 procent av BNP på försvar, men en splittring har uppstått inom tyska Socialdemokraterna (SPD), som i koalition med förbundskansler Friedrich Merz och hans kristdemokrater leder Europas största ekonomi.
Inför SPD:s kongress har en grupp tidigare centrala partiföreträdare publicerat ett manifest som ifrågasätter partiledningen under Lars Klingbeil och försvarsminister Boris Pistorius och deras strategi för att öka försvarsutgifterna. Istället föreslår de en ”gradvis återgång till avspänning och samarbete med Ryssland”, vilket undertecknas av bland andra den tidigare gruppledaren Rolf Mützenich och förra partiledaren Norbert Walter-Borjans.
”Inte en delad åsikt”
Även historikern Peter Brandt, son till den senare västtyske förbundskanslern Willy Brandt, ansluter sig till uppropet.
– Jag delar inte åsikten att Ryssland kommer att attackera Nato, uttalar han i Financial Times.
Willy Brandt, som fick Nobels fredspris 1971 för sin ”Ostpolitik”, ändrade den tidigare linjen som förespråkkts av Konrad Adenauer om diplomatiska relationer med stater som erkände DDR, med undantag för Sovjetunionen. Brandt förespråkade förändring genom närmande (”Wandel durch Annäherung”).
Under 70-talet spenderade Västtyskland över 3 procent av BNP på försvar, vilket Lars Klingbeil framhåller för att svara sina kritiker.
Större än en minoritet
Sedan Rysslands invasion av Ukraina har Tyskland reviderat sin politik gentemot Ryssland, med sanktioner, omfattande vapenleveranser till Ukraina, och minskad import av rysk gas som varit vital för industrin och hushållen. Förändringen var snabb, bara nio dagar innan invasionen besökte dåvarande förbundskansler Olaf Scholz Moskva i förhoppning om att förhindra ett angrepp.
Manifestet förväntas inte få majoritetsstöd under kongressen. Trots det kan det interna missnöjet i partiet bli en utmaning för Klingbeil, som efter ett dåligt val tidigare i år ändå lyckades bilda en koalition med Merz kristdemokrater. Kritikerna utgör inte en obetydlig grupp.
– De utgör ingen majoritet inom SPD, men är definitivt inte en liten minoritet, påpekar statsvetaren Uwe Jun till Financial Times.
