En fabrik i Tartarstan har ökat sin produktion av drönare sedan den ryska invasionen. Fabriken bygger iranska drönare som används i kriget mot Ukraina. Rekrytering av arbetare sker internationellt, främst från Afrika, med vilseledande erbjudanden. Arbetarna utför farliga och dåligt betalda jobb under strikta förhållanden. Trots den höga produktionstakten är drönarnas träffsäkerhet låg på grund av dålig utbildning och undermålig byggkvalitet. Satellitbilder visar ökad aktivitet i fabriken och den växer stadigt. En av arbetarna berättar om hur hon rekryterades med löften om en resa till Europa, men istället hamnade i en farlig miljö utan adekvat skyddsutrustning. Dokument visar att arbetsstyrkan har växt snabbt och planerar att växa ytterligare. Kritik riktas mot fabrikens bristfälliga kvalitet och att drönarna missar sina mål. Utländska arbetare, främst från Afrika, lider under dåliga arbetsförhållanden och underbetalning. Människorättsorganisationer är oroade över bristen på insyn i fabrikens verksamhet. Många av de rekryterade kvinnorna lider av hälsoproblem på grund av exponering för farliga kemikalier. Sammanfattningsvis framgår det att fabriken i Tartarstan är en farlig arbetsmiljö med bristfällig kvalitet och att arbetarna är utsatta för risker och misshandel.


