Titel: Hur status spelar en roll i attrahera unga kriminella och barnsoldater



Expert: Barnsoldater och gängkriminella är lika varandra

Enligt en expert är skillnaden mellan barnsoldater och unga gängkriminella inte så stor som man kan tro. Henrik Häggström, som har arbetat med frågor om barnsoldater på internationella organisationer, menar att barnen är lika och att förutsättningarna är snarlika. Unga gängkriminella i Sverige liknar de som rekryteras till väpnade konflikter i krigsdrabbade länder, säger han.

Båda grupperna, både barnsoldater och gängkriminella barn i Sverige, är ofta ekonomiskt utsatta, kommer från stökiga familjeförhållanden och ser sina framtidsutsikter som hopplösa. De lockas av samma saker som vapen, pengar, bilar, smycken och möjligheten att stiga i rang.

En annan likhet är att både gäng och väpnade grupper svartmålar samhället utanför gruppen för att förhindra att barnen lämnar. Barnsoldater utnyttjas som ”bra soldater” av krigsherrar och gängledare eftersom de ifrågasätter mindre, ser oskyldiga ut och saknar fullt utvecklat konsekvenstänk.

Henrik Häggström menar att vi i Sverige är naiva när vi blir förvånade över unga som begår grova våldsbrott. Han påpekar att det är vanligt att barn används på fasansfulla sätt i olika tider och länder. De grova våldsbrotten lämnar spår som kan göra det svårt för ungdomsbrottslingar att hoppa av, och de möter ofta ilska från lokalsamhället.

För att få lokalsamhället att acceptera barnen, även efter grova brott, föreslår Häggström att man kan lära av försoningsarbetet i Rwanda efter inbördeskriget och folkmordet på 90-talet. Han nämner också projektet ”Sluta skjut” i Malmö, där man samlar alla parter för att erbjuda gängkriminella en utsträckt hand och försöka bygga förståelse och förlåtelse.

Häggström betonar vikten av att lokalsamhället aktivt stöttar de gängkriminella barnen när de väljer att hoppa av, så att de inte stöts bort på grund av sina tidigare handlingar.